Jag har ju tidigare lovat att återkomma med lite matminnen från Italienresan, och insåg plötsligt att om det ska bli gjort så är det verkligen dags nu - en vecka efter hemkomsten. Till att börja med är det ju bara att konstatera att hela vistelsen ur mathänseende (och förresten ur de flesta andra aspekter också) var ett långt och utdraget stönande av njutning från både min och Olas sida. Det var helt enkelt mycket bättre än vad vi hade förväntat oss. För mig var det första gången i Italien, och det kommer definitivt inte att bli den sista.
Vad var det då som fick våra gommar att applådera? Naturligtvis är de fina råvarorna en viktig del med grönsaker, ostar, charkuterier och skaldjur som vi nästintill bara kan drömma om här hemma. Vi var dock även tilltalade av den enkla tillagningen där råvarorna fick styra. Vi bodde på lägenhetshotell så vi fixade våra egna frukostar, men åt i övrigt ute både till lunch och middag. Jag tillhör ju de där som tycker att det är kul att gå och botaniera i livsmedelsbutikerna och hitta egna frukostråvaror att prova. Många av ostarna och charkuterierna blev favoriter som vi tog med en del hem till Sverige av.
Om vi under hela resan ätit enligt det italienska sättet att äta middag med antipasto(förrättstallrik med plockmat), primi(pasta, risotto, soppa), secondo (fisk, skaldjur och i enstaka fall kött i Kalabrien) och dolce (dessert) skulle vi förmodligen fått rulla ombord på planet. Vi nöjde oss med att äta denna jättemiddag endast vid ett tillfälle. Vid de resterande tillfällena så valde vi att äta en antipasto och endera en primi eller secondo, vilket var fullt tillräckligt. Dessutom ville man ju alltid käka lite smarrig italiensk glass senare på kvällen. Vi drack en mängd goda viner till maten, ofta de lokala varianterna, som det verkligen inte var något fel på. Dock var vi inte så överförtjusta i deras sätta att servera allt vin (oavsett vitt eller rött), nämligen iskallt - vilken smakdödare!
Som antipasti åt vi ofta någon form av Antipasti Calabrese, vilket brukade bestå av olika ostar, charkuterier och grönsaksinläggningar. Det var kul att prova på olika ställen eftersom varje restaurang hade sina specialitéer och generellt höll väldigt hög standard. Vi åt också t.ex. prosciutto med melon, fikon eller mozzarella. Överlag mycket gott! Vi blev särskilt förtjusta i en chilipecorino och i den lokala chilisalamin n'duja.
Pastan var gudomligt god nästan jämt. Ofta var det skaldjur av olika slag i pastan t.ex. havskräftor, musslor och hummer. Det var också populärt med karljohansvamp (som vi fick veta att de rackarna importerar från Värmland) och aubergine i olika former. Tomater spelar en betydande roll i flertalet rätter. Godaste pastan jag åt var spagetti med havskräftor, pumpakärnor, zucchiniblommor, chili, vitlök och pecorino - verkligen mat för gudar. En par andra av höjdarrätterna var skaldjursrisotton, tomat- och auberginepastan och pastan med hummer.
Jag antar att det inte går att skriva om italiensk mat utan att nämna pizzan, som ju är ett kapitel för sig. Vi åt sanslöst goda pizzor, som nog egentligen bara har den runda formen gemensam med de pizzor vi har i Sverige. Pizzorna är tunna och vedugnsgräddade med mycket fina råvaror som pålägg - pizza är definitivt ingen snabbmat i Italien. Vi åt pizza vid ett par tillfällen och den absolut godaste åt vi på vulkanön Stromboli. Denna pizza innehöll endast de enkla påläggen tomatsås, aubergine, mozzarella och siciliansk ricottaost. Jag överdriver inte när jag säger att detta var den i särklass godaste pizza jag någonsin ätit.
Glass är ju något som är "outstanding" i Italien. Konsistensen och de naturtrogna smakerna är ljuvliga! Vi åt nog glass minst en gång om dagen och oftast två. I Tropea (eller egentligen i grannstaden Pizzo där originalet görs) äter man en särskild anrättning som heter Tartuffo, vilket betyder svamptryffel. Glassen ser ut som en brun "klump" och är handrullad när man får den och är vanilj-, nöt- och chokladglass med en kärna av chokladsås/chokladtryffel (lite olika beroende på var man äter den). Hela glassen pudras med kakao och råsocker. Mycket delikat och mäktigt - missa inte det om du åker till Tropea/Pizzo. Annars finns det givetvis massor av andra vanliga goda glassorter som pistage (med hela nötter i) eller jordgubb (med riktig jordgubbssmak).
Slutligen måste jag nämna ytterligare en liten produkt som fångade vår fötjusning, nämligen Latte di mandorla, dvs mandelmjölk. Detta serverades ofta som en lite svalkande dryck istället för kaffe och har en söt, fyllig smak av mjölk oh bittermandel. Mycket gott - prova om ni har möjlighet!
Ja egentligen finns det hur mycket som helst att säga om maten, och det är inte otroligt att jag återkommer med fler italienska matnyttigheter.
